Har haft en riktigt härlig helg tillsammans med underbara människor, bättre än så blir det inte! Tack Lotta och Ida för en grym fest!

Förutom lite soft jobb mellan tio och tre blev det en riktigt mysig runda på väla med Kalle, därefter en svinkall cykeltur hem! Men skam den som ger sig – det blir hoj hela vägen ut till Ikea imorgon igen!
När jag kom hem var jag redo… Pärmflikarna och mapparna var inhandlade – en kväll i organiseringens tecken påbörjades och det tog ta mig fan hela kvällen! Jag har fram tills denna kväll haft en pärm med en flik. Pärmen hette “viktiga papper” där allt vad räkningar, försäkrings papper, betyg, snorpapper och skattepapper hette fanns samlat. Jag älskar att prata/skriva om det i dåtid. Nu är det gjort och det känns väldigt skönt. Jag är en person som älskar ordning och reda. Något som är större än kärleken för ordning och reda är hatet för att ta tag i oreda och kaos. Det är som att springa långt (tex 5 km)… Innan är det ett måste och i mitt fall något ångestladdat och efter är det så skönt, när man väl gjort det. Så ja att säga att jag skjutit upp detta är en underdrift. Det har väl något att göra med att det är årsskifte eller nått…
På tal om årsskifte så hatar jag hur jävla fullt det är på alla pass på sats. Alla dessa människor som tränar tre månader om året (3 veckor i januari, 3 veckor i september + två veckor innan någon semester då den där minimala bikinin ska på + två vecka då man ska komma in i någon förbaskad festblåsa eller Gud förbjud en balklänning (känner mig själv jäkligt träffad), + två veckor bestående av strö dagar då man tycker att “låren rör vid varandra”…). Det finns faktiskt folk som tränar året om! De som tränar maj, juni, juli och november borde vinna ett pris…. Eller ett liv.

Det går inte att förklara hur glad jag är över att vara hemma. Och jag vet en annan som är ganska så glad också. Kallt och jävligt är det här hemma och värmen är ju påtagligt bortblåst från ens sinne. Men kvar finns det massor av glädje och jag känner att denna resan verkligen gjorde mig gott. Jag har så himla mycket positiv energi och nu är jag verkligen redo för denna våren och alla förändringar som den bär med sig! Dagen efter jag kom hem bar det av till min kära arbetsplats där en soffa inhandlades (oförskämt billigt) och numer kan jag skriva upp “kan köra skåpbil”. Helst hade jag velat lägga till “och buss” också. Var står soffan undrar du? Eftersom mitt rum är lika brett som soffan så fick det bli något övermöblerat… En ELLE Interiör reporter hade uttryckt sig i fraser instoppat med orden “gemytlig” och “ombonat”… Den femte soffan i rummet står framför balkongdörren vilket ger ett väldigt ombonat intryck… … det faktum att alla väggarna är fullt möblerade skapar en gemytlig känsla… … Allt detta om det nu vore hemma hos någon känd media/kultursnubbe. Men det är ju bara tillfälligt. Nu blir det ett “Berg flyttar in” avsnitt.

Då var vi här igen – vårt andra hem – underbara Doha flygplats. Jag kan säga att trots att vi visste att vi endast skulle spendera 3 timmar här så var det med ångest vi gick ut från planet. Men nu med facit i hand, med en nyladdad iphone i handen, en fin mascara och eight hour crème (man lever bara en gång måste nog vara mottot för denna resan) rikare, så får jag väl säga att det gick väldigt bra denna gången.
Nu är kön lång till boardingen till vårt plan vilket är lite märkligt eftersom det inte går förän om en timme. Men jag tror många känner som vi nu – vi vill bara hem. Bara nio timmar kvar nu! Ses snart…

Här har vi det bra ska ni veta! Efter en något knacklig början här på Koh Lanta hittade vi äntligen hit… Till stället som vi hade längtat efter med allt man kan önska sig; pool, ac, schysst inredning, balkong med havsutsikt, trevlig hotell ägare (läs: hög som ett hus), duschdraperi (för första gången på tre veckor!), sömniga pårökta kypare, king size säng (jag känner mig som en smärt liten tjej när man kryper ner och let’s face it, ingen har någonsin beskrivit mig med dom orden), svanslösa katter och till och med en höna. Jag kan ju bara tala för mig själv när jag säger att jag älskar det! Till och med att det tar 34 minuter att få sina toast på morgonen (och när du väl får dem är de kalla mmmmm) har i alla fall fått mig att ta ett chill pill… Det är ingen ide att jäkta med toasten, eller något annat för den delen för det är semester. Semester. Och vi vet inte ens vad klockan är eller vilken dag det är. Vi vet när magen kurrar och ögonlocken är tung och på ett ungefär när solen står som högst.

Som ni ser så har jag det himla bra! Jag och mina nypedikerade fötter!
Igår kom vi fram till phi phi Island vilket till en början gjorde ett halvdant intryck på oss – skitigt och äcklig strand med smutsigt vatten där vi låg packade som sillar! (if that makes any sense?)
På kvällen hade vi turen att träffa några jäkligt härliga människor som gav oss en massa tips så idag haffade vi en longtailbåt och en gungig tur senare befann vi oss på underbara long beach! Helt fantastiskt rent vatten
Våra nyfunna vänner gav oss även en grym kväll igår. Innan vi visste ordet av det satt vi och hejade på en thaiboxningsmatch med “buckets” i nävarna fulla med vad som smakade host medicin (eller häxblandning? Kan inte bestämma mig) och dansade oss svettiga under en stjärnklar himmel (det la jag bara till, ni tror väl inte att jag kollar om det är stjärnklart eller inte?!).
Startade morgonen med resorb så all is good.
Nu ska jag läsa ut det sista kapitlet i min bok! Ciao

Som sagt var det en lang resa hit. I korta drag sag det ut ungefar sahar: Kastrup – 6 timmars flygning till Doha, Qatar – 13 timmars vantan tills nasa plan – 6 timmars flygning till Bangkok – 12 timmars vantetid for att ta planet till Krabi pa en timma och 15 minuter. Sedan en liten buss till Ao nang dar vi fortfarande ar bosatta och trivs. Thaimassage, sol och bad, en bra bok, lite batturer till olika oar, skratt och allt sant dar underbart! Jag har det javligt bra och kan inte klaga pa ett skit.

Forutom att magen kurrar… Ha det gott till nasta gang!

Pusspuss

(Bilder blir det nog inte foran jag kommer hem! Tar smartsamt lang tid att ladda upp bilder! Solly solly (pa thai) men som torstpris far ni Jennys blogg har. Hon har talamod att ladda upp lite bilder: heterjenny.wordpress.com)

OCH DÅ JÄVLAR SKA VI HINNA MED ATT MYSA JÄRNET UNDER 30 DAGAR I STRÄCK.

Galenskap. Inte konstigt vi är sönder stressade december ut och luspanka i januari.

Ett problem är ju också att vi har så himla mycket föreställningar om hur allt ska vara. Allt ska vara perfekt. Om man bara inser att livet, julafton och den där julfikan du planerat så länge inte blev så underbar som du trodde så kanske man hade kunnat uppskatta det mer. När man börjar inse att ingen eller ingenting är perfekt så kan man få och ha all lycka i världen.

Jag menar, titta på mig. Jag sitter uppe, mitt i natten på lillejul (för er icke skåningar så är det den 23 december) och betalar räkningar. Jag dricker ett glas vatten, lyssnar på lite julmusik som hakar sig från min kassa hp-dator och lagom tills jag skrivit klart detta inlägg så är det julafton.

Men trots att detta lilla inlägg hade en gnutta pessimism i sig så är det något magiskt med den 24 december. Och jag älskar julafton. Men jag tycker vi ska uppskatta allt vi har, alla fina människor i våra liv oftare och mer än vad vi gör.

#moralkaka

God jul!

Det är på riktigt nu